Test: Huawei P9

Under de senaste åren har Huawei gång på gång visat vad de går för när det gäller hårdvarudesign av smartphones. Huawei P9 är ännu ett exempel på utmärkt design från företaget. Huaweis senaste modell lånar mycket av sin design från förra årets Mate S, en av förra årets mest välkonstruerade smartphones. Det betyder att Huawei P9 har en stilren metall- och glaskonstruktion. Baksidan täcks av ett stycke aluminium – ett material som ger en känsla av kvalitet och lyx som inte finns att hitta hos många konkurrenter.

På baksidans övre halv sitter en snabb och pålitlig fingeravtrycksläsare och längst upp hittar vi ett kamerahus som är inramad av en glasram. Kamerans position och den omgivande glasramen påminner mycket om den Huawei-tillverkade telefonen Google Nexus 6P. Istället för bara en kamera sitter dock två kameror på baksidan av Huawei P9. Här finns också dubbla LED-lampor och sist, men definitivt inte minst, den tyska kameratillverkaren Leica:s varumärke.

De två kamerorna på telefonens baksida är inte helt identiska. Den ena fångar bilder med full färg medan den andra sensorn bara fångar information om mängden ljus i en bild. De två sensorerna sägs kunna arbeta tillsammans för att fånga bättre bilder. Exakt hur bra bilder kameran kan fånga återkommer vi till senare i recensionen.

På telefonens högra sida sitter en på/av-knapp samt ett volymreglage. Knapparna är väl separerade men ger inte så kraftfull feedback som vi hade önskat. Det gör att det kan vara lite svårt att veta när de har tryckts in eller inte.

På telefonens vänstra sida finns en kombinerad SIM- och microSD-korthållare. Till skillnad från en annan version av Huawei P9 som säljs i Asien har dock den europeiska varianten av telefonen bara en SIM-kortsläsare. På undersidan hittar vi en USB Typ C-port, en högtalare och en 3,5 millimeter hörlursport. Värt att notera är att USB-porten visserligen har det nya USB Typ C-formatet men att porten inte har stöd för snabb överföring via USB 3.0/3.1 och att den inte har stöd för att skicka video, likt många andra USB Typ C-enheter på marknaden.

Framsidan täcks av ett stort stycke Corning Gorilla Glass 4-skyddsglas som, likt Mate S, har rundade sidor som gör att telefonen inte ser så kantig ut som exempelvis Nexus 6P. Under glaset sitter en 5,2 tum Full HD-upplöst LCD-skärm. I jämförelse med många andra smartphones på marknaden har skärmen en relativt låg upplösning men det kan hjälpa telefonen att upprätthålla längre batteritid.

Stäng

Huawei har gjort sig känd som en av smartphonetillverkarna som gör mest av alla för att anpassa mjukvaruupplevelsen i sina telefoner. Huawei P9 är inget undantag. Den nya telefonen använder samma grundläggande mjukvara som Huawei Mate 8, nämligen Android 6.0 med EMUI 4.1. Operativsystemet är fullpackat med funktioner och är både stabilt och väl beprövat. Även EMUI, Huaweis överliggande användargränssnitt, börjar bli av med många av de problem som har plågat det tidigare.

EMUI 4.1 skiljer sig från mjukvaran som används i nästan alla andra Android-telefoner. Den största skillnaden är faktumet att EMUI:s hemskärm inte har någon appskärm utan att alla appar måste ligga på hemskärmen. Det betyder att iOS-användare har potential att känna sig lite mer bekväma med Huaweis mjukvara än med mjukvaran i andra telefoner men att vana Android-användare riskerar att sakna Androids inbyggda stöd för appskärmen.

Det största problemet med Huaweis mjukvara är de många både små och stora förändringar som Huawei har gjort i Android som i de flesta fall bara leder till förvirring och en försämrad användarupplevelse. Det kan till exempel nämnas att användare av Googles version av Android kan dra ner notishanteraren och snabbt byta Wi-Fi-nät eller parkopplad Bluetooth-enhet medan Huawei-användare först måste ta sig in i Inställningspanelen och därefter navigera in på rätt sida för att ändra de trådlösa inställningarna. Medan användare av Googles Android kan byta launcher och andra standardprogram genom appar från Google Play blockerar Huaweis mjukvara Androids vanliga metod för att välja launcher och tvingar användare att rota bland Appinställningar för att byta. Det finns många andra exempel på hur Huawei förändrar Androids funktioner och försämrar användarupplevelsen.

Huaweis tidigare kamerapp har varit helt okej men i Huawei P9 har företaget förbättrat den avsevärt. Företagets samarbete med Leica har resulterat i knappar och teckensnitt som används av Leica samt många mer avancerade funktioner som har saknats i tidigare Huawei-telefoner. Nu finns ett PRO-läge som låter användare ställa in ISO-tal, slutartid, vitbalans och autofokusläge.

Även utanför kameraappen har Huawei förbättrat sin mjukvara för att främst ge fotoentusiaster mer att leka med. Ett klick på Info-knappen för en bild i Galleri-appen visar exakt vilka kamerainställningar som användes för att fånga en bild. Här visas också ett histogram som visar bildens exponering, något mycket unikt för en förinstallerad bildapp.

Huawei har också lagt till ett nytt kameraläge som är tänkt att simulera en kamera som har en stor sensor och ett objektiv med ett lågt bländarvärde. När användare tar en bild i det nya kameraläget kan de välja vilket bländarvärde som ska simuleras, allt från f/16 till f/0,95 där f/16 ger fokus i hela bilden och f/0,95 ger ett mycket kort skärpedjup. Funktionen är dock helt mjukvarubaserad och ger inte samma resultat som en riktig kamera som faktiskt har ett riktigt lågt bländarvärde- Även om funktionen kan ge en häftig effekt i vissa bilder kan den också ha problem med bilder som har många detaljer.

Stäng

I ljusa miljöer tar Huawei P9 några av branschens bästa bilder. Telefonens dubbla kameror kan fånga bilder med ett brett dynamiskt omfång, bra färger och kan sedan behandla bilderna på ett sätt som inte ger den överdrivna skärpa som Samsung Galaxy S7 Edge lider av men som ändå ger hög detaljrikedom i alla delar av bilden. Huawei P9 är ett stort steg framåt för Huawei som tidigare haft problem med både detaljrikedom och dynamiskt omfång i sina kameror. Om det är Leica:s objektiv, de dubbla sensorerna och/eller mjukvaran som har förbättrats vet vi inte men det är klart att Huawei har gjort stora framsteg.

I mörka miljöer fallerar tyvärr Huawei P9:s kameror totalt eftersom kamerorna saknar optisk bildstabilisering, troligen för att det vore svårt att implementera när två kameror ska ta samma bild samtidigt, och eftersom kamerornas objektiv har bländarvärden på f/2,2. Det relativt höga bländarvärdet betyder att kamerans slutartid inte kan vara så lång som konkurrenternas, utan att stöta på rörelseoskärpa. I praktiken innebär det att Huawei P9 inte kommer i närheten av telefoner så som Samsung Galaxy S7 Edge som kombinerar lägre bländarvärde och optisk bildstabilisering för betydligt bättre resultat i mörka miljöer. Även Google Nexus 6P, som visserligen också saknar optisk bildstabilisering, lyckas betydligt bättre än Huawei P9 i mörka miljöer tack vare sitt lägre bländarvärde.

Som du kan se i exempelbilderna nedan så kan inte Huawei P9 hålla bruset borta från bilder tagna i mörka miljöer. Det resulterar i en bild som saknar den detaljrikedom som konkurrenterna kan erbjuda. I samma miljö lyckas Samsungs kamera bli av med så gott som allt brus, till viss del tack vare kraftig brusreducering. Google Nexus 6P kan inte eliminera allt brus men erbjuder ändå betydligt högre detaljrikedom än Huawei P9.

Video är ännu en svag punkt i Huawei P9:s kameraprestanda. Till skillnad från så gott som alla andra konkurrerande flaggskepp på marknaden kan inte Huawei P9 fånga video i högre upplösning än Full HD, 1 920 x 1 080. Det finns inget stöd för 4K UHD-inspelning över huvud taget. Det positiva är att kameran åtminstone har stöd för Full HD-upplöst video med 60 bilder per sekund och slow motion i 720p-upplösning med 120 bilder per sekund.

Stäng