Test: Samsung Galaxy A50 – överambitiös nystart

Samsung Galaxy A50 är den första i en ny serie av mobiler från Samsung som lanseras med en helt ny design och flera nya funktioner. Den nya designen börjar på den skimrande och blanka baksidan. Vårt vita exemplar har ett unikt utseende som skimrar som ett prisma som sprider regnbågens alla färger när ljus träffar det. Det är inte helt lätt att fånga baksidans unika utseende på kamera men tro oss: den vita modellen är inte bara vit.

Baksidan av Galaxy A50 är inte gjord av glas, som man först skulle kunna tro. Det blanka materialet är faktiskt gjort av plast. Det betyder att det inte har samma reptålighet som glas men också att det sannolikt är lite mer tåligt mot fallskador, eftersom plast är ett mjukare material som inte är lika skört. Plasten känns faktiskt förvånansvärt mycket som glas i handen. Det enda som saknas är egentligen den känsla av värmeledning som glas har och som plast saknas. Samsung har lyckats med att skapa den bästa glasimitationen vi sett hittills.

Lustig lampa

I baksidans övre vänstra hörn sitter en kameramodul som sticker ut en bråkdel av en millimeter. I modulen finns tre kameror och under dem sitter en LED-lampa. När lampan är tänd lyser den ett ganska brett fält framför sig. Den lyser dessutom upp hela baksidan. Vi vet inte om det egentligen var tanken men det ser verkligen lustigt ut.

Sidorna av Galaxy A50 är också gjorda av plast. I denna prisklassen hade vi gärna sett metall. Det hade gjort att A50 skulle kunna erbjuda en lite högre kvalitetskänsla. Med det sagt är ändå sidorna väl konstruerade. A50 kan vara ett av de bästa exemplen på hur plast kan användas utan att göra hela konstruktionen ostadig. På höger sida finns i alla fall en på/av-knapp och två volymknappar med bra fysisk återkoppling. På ovansidan finns en sekundär mikrofon och på vänster sida finns en kortplats med utrymme för två nanoSIM-kort och ett microSD-kort, samtidigt. Längs undersidan finns slutligen en hörlursport, högtalare, mikrofon och en USB Typ-C-port som bara har stöd för USB 2.0.

På framsidan finns en 6,4 tum skärm. Skärmen har en väl tilltagen ram under sig men har annars ganska tunna ramar. Den stora skärmen gör Galaxy A50 till en av de största mobilerna i sin klass. Trots sin storlek väger den dock bara 166 gram. Det gör att den känns väldigt lätt i handen. Det gör den bekväm men förstärker också den känsla av en billig konstruktion som plasten etablerar.

Galaxy A50 är Samsungs första mobil som har en flärp i skärmen. Den är droppformad för att få plats med en kamera. Ovanför kameran sitter hörluren men här finns ingen notislampa. Samsung verkar ha helt struntat i notislampor för 2019 års nya mobiler.

Usel fingeravtrycksläsare

Galaxy A50 är också Samsungs första smartphone med en optisk fingeravtrycksläsare i skärmen. Den är dessutom en branschledare genom att vara en av de första i sin relativt låga prisklass som har den nya funktionen. Det är faktiskt imponerande. En funktion som var exklusiv för flaggskepp för mindre än ett år sen har redan hittat ner till Samsung mellanklass-serie. I praktiken är det tyvärr inte riktigt så bra som det kanske låter. Faktum är att den inbyggda fingeravtrycksläsaren är en av de sämsta sakerna med Galaxy A50. Den är väldigt långsam och opålitlig. Det tar ofta 1–3 sekunder för läsaren att låsa upp telefonen. Det förutsätter dessutom att den fungerar över huvud taget. Om bra optiska fingeravtrycksläsare ligger på runt 80 procent igenkänningsfrekvens ligger Galaxy A50 snarare runt 60 procent. Det gör den extremt frustrerande att använda. En vanlig kapacitiv fingeravtrycksläsare hade varit, och är, mycket bättre.

Stäng

Efter flera stora besvikelser från Galaxy A-serien under förra året hade vi hoppats att Galaxy A50 skulle vända trenden. Faktum är dock att Galaxy A50 fortsätter att hålla kvar Samsung på en pinsamt låg nivå för mellanklassen. Det märks tydligt i så gott som alla tänkbara situationer. Till och med i ljusa. Här saknar bilder den skärpa som även flera billigare konkurrenter kan erbjuda. Nokia 7.1 slår Samsung på fingrarna medan Xiaomi Pocophon F1 ligger i en helt annan klass. Det enda Samsung verkligen lyckas leverera är ett imponerande dynamiskt omfång.

I mörka miljöer fortsätter huvudkameran att visa sitt breda dynamiska omfång och lyckas få en bra exponering med en helt okej detaljrikedom för klassen. Så fort ljuset verkligen tryter fallerar den dock samman totalt eftersom den kontinuerligt misslyckas hitta fokus. Den mörkaste exempelbilden nedan är ur fokus eftersom vi aldrig lyckades ta en bild i fokus.

Andra perspektiv

Huvudkameran assisteras av en vidvinkelkamera som erbjuder ett intressant perspektiv som många konkurrenter i klassen helt saknar. Det är bara synd att det ser ut som att kameran tar bilder med ett lager vaselin framför kameralinsen. Bilder saknar all form av detaljrikedom och skärpa. Vidvinkelkameran kan kanske funka i väldigt små format så som på sociala medier men definitivt inte i några större sammanhang.

Djupkameran ger kameran möjlighet att fånga porträttbilder med ganska bra bakgrundsseparation. De kan dock inte övervinna huvudkamerans kvalitetsproblem.

Trots att Galaxy A50 har ett nytt och modernt chipset saknar den helt stöd för videoinspelning i högre kvalitet än Full HD med 30 bilder per sekund. Det är pinsamt när till och med Nokia 7.1 kan spela in i 4K-upplösning med relativt hög kvalitet.

Stäng

Galaxy A50 lanseras med nästan samma mjukvara som Galaxy S10-serien, nämligen Android 9 med OneUI 1.1. OneUI är helt nytt för mellanklassen. Det introducerar främst ett nytt och betydligt mer koherent designspråk. Det lägger stor vikt vid att vara enkelt att använda på mobiler med stora skärmen, vilket är särskilt tacksamt för Galaxy A50. Mjukvaran är ett klart ett tydligt steg framåt för Samsung. I mellanklassen är det dock ett ganska svagt beröm. Samsung har haft stora problem med dålig prestanda i sina billigare mobiler och Galaxy A50 är tyvärr inget undantag.

Trots att Galaxy A50 kommer utrustad med ett helt nytt och kraftfullt chipset, verkar det ändå inte räcka till. Mjukvaran har svårt att hänga med, även i grundläggande delar av operativsystemet. Även om det tyvärr inte är förvånande, är det samtidigt underligt att Samsung inte verkar lyckas lösa sina prestandaproblem som uppenbart beror på mjukvara.

Oortodox flärp

Galaxy A50 är så gott som identisk med Galaxy S10-serien när det gäller mjukvara men det finns vissa undantag. Galaxy A50 har till exempel fler och mer avancerade inställningar för skärmens färgläge än Galaxy S10. Det är lite underligt men ändå tacksamt. Utöver det har Galaxy A50 också anpassningar i mjukvaran för telefonens flärp.

Anpassningarna för flärpen är särskilt intressanta eftersom de är de första av sitt slag som vi sett från Samsung. För det mesta fungerar flärpen som väntat. Notiser och systemikoner visas vanligen bredvid flärpen i systemfältet. I vissa appar kan material visas ”bakom flärpen”. I YouTube kan videos till exempel expanderas hela vägen ut, så att flärpen täcker en del av videon. Netflix stannar dock innan flärpen och gör resten av skärmen svart. Mjukvaran gör det dock också möjligt att gömma flärpen. Istället för att lämna kvar notiser i delen av skärmen bredvid flärpen, och låta appar visas i utrymmet som inte påverkas av flärpen, stängs dock hela utrymmet för statusfältet av och flyttas ner. Det gör att poängen med flärpen helt försvinner. Vi har väldigt svårt att förstå varför det skulle vara en bättre lösning.

Samsungs mjukvara är verkligen mycket bättre med OneUI än den varit tidigare. Den är riktigt bra även i jämförelse med många konkurrenter. Den faller dock på medioker prestanda som möjligen kan förbättras i framtiden. Med tanke på att Samsung fortfarande inte kunnat lösa mjukvaruproblemen i Galaxy A-serien har vi dock inte mycket hopp.

Stäng