Test: Samsung Galaxy A7 (2018) – omedvetet retro

De mest intressanta delarna av Galaxy A7 sitter faktiskt på sidorna av telefonen. Till skillnad från många konkurrenter i prisklassen har Samsung valt plast framför metall. Det gör tyvärr att telefonen känns ganska billig i handen. Samsung har lyckats ge plasten en ganska snygg blank finish men eftersom det är ett ganska mjukt material är vi rädda att de kan repas och bli fult med tiden.

Onödigt opraktisk

Längs höger sida finns två volymknappar. Det låter kanske inte så underligt. För Samsung är det faktiskt det. Företaget har en lång tradition av att ha sina volymknappar på höger sida. Vi kan dock inte påstå att vi har någon preferens. En fördel med att ha volymknapparna på samma sida som på/av-knappen är i alla fall att vi alltid vet vilken sida alla knappar sitter på. Under volymknapparna sitter som sagt på/av-knappen. Den är dock inte en vanlig på/av-knapp. Den är nämligen också en platt och avlång fingeravtrycksläsare med en tunn brytare för att göra den till en knapp. Läsaren fungerar ganska bra men i likhet med liknande knappar som bland andra Sony använde i många år, är den inte riktigt lika pålitlig som rundare eller mer kvadratiska läsare.

Den lite underliga fingeravtrycksläsaren känns ganska onödig. Samsung har flera mobiler som har bra fingeravtrycksläsare som är praktiskt placerade på baksidan av mobilen. Galaxy A7 har visserligen en annan design men bortom estetiska prioriteringar ser vi ingen större anledning till att finegravtrycksläsaren måste sitta på sidan av mobilen. Om läsarens placering handlar om en estetisk kompromiss är den verkligen inte värd det i våra ögon.

Ett steg i fel riktning

På vänster sida finns en kortläsare med plats för dubbla SIM- och ett microSD-kort, samtidigt. Det finns alltså tre kortplatser som ger användare ultimat flexibilitet. På undersidan finns en hörlursport, mikrofon, högtalare och en microUSB-port… vänta, va? Ja, Samsung har av någon outgrundlig anledning valt en microUSB-port framför den nyare och betydligt mer praktiska USB Typ-C-porten. Valet av microUSB-port är underligt i en bransch som nästan helt har förlitat sig på USB Typ-C i minst två år. Samsung var visserligen ganska sena på USB Typ-C-tåget men till och med Galaxy A7:s syskon i Galaxy A3- och A5-serien hade USB Typ-C-portar för snart två år sen. MicroUSB-porten i Galaxy A7 är verkligen förbryllande.

De blanka plastsidorna möter glas på baksidan av Galaxy A7 (2018). Glaset ger telefonen ett stilrent utseende, även om den blåa färgen är en gnutta för stark för vår smak. Smaken är dock som baken och Samsung säljer dessutom både en guldfärgad och en svart modell. I det övre västra hörnet av baksidan finns en kameramodul med tre kameror. Modulen sticker ut en bråkdel av en millimeter men skyddas av en tunn ram. Kamerornas placering påminner om många konkurrenter som har en liknande vertikal uppsättning i samma hörn. Det får också Galaxy A7 att sticka ut från Samsungs dyrare produktfamiljer som har centrerade kameror. Ur ett praktiskt perspektiv föredrar vi centrerade kameror som inte riskerar att komma så nära handen när vi håller mobilen.

Nackdelen med glaset är givetvis att det riskerar att spricka. Samsung har en tradition av att göra mobiler som har baksidor som är relativt enkla och billiga att reparera men det hade givetvis varit ännu bättre att ha en baksida som inte kunde spricka från första början. Glasbaksidan är dessutom lite tråkig eftersom den inte används på något praktiskt sätt. Det finns till exempel inget stöd för trådlös laddning.

Stor skärm + stora ramar = väldigt stor

På framsidan av Samsung Galaxy A7 sitter en sex tum skärm med ett avlångt 19,5:9-format. Det ger den samma format som Samsungs dyraste mobiler. Till skillnad från Samsungs dyraste modeller har dock Galaxy A7 en helt platt skärm. Det kan ses som en fördel för användare som tycker att den rundade bildpanelen kan vara lite irriterande. Istället för en rundad skärm har Galaxy A7 ganska stora skärmramar. Ramarna är så stora att de gör Galaxy A7 till en klumpig mobil. Den är till och med märkbart större och klumpigare än sin redan ganska klumpiga konkurrent, Nokia 7 Plus.

Ovanför skärmen finns en hörlur och två kameror. Här finns dock ingen notislampa. För att se inkommande meddelanden eller laddningsstatus tvingas användare förlita sig på den alltid aktiva AMOLED-skärmen. Det är lite synd eftersom en notis-lampa skulle vara praktisk för användare som vill spara på sitt batteri genom att stänga av skärmen helt.

Stäng

Med en högupplöst sensor trivs Samsungs kamera bra i ljusa miljöer. Den erbjuder relativt hög detaljrikedom och ett helt okej dynamiskt omfång. Vi är lite skeptiska till vissa val som kameran gör som bland annat innebär att den ibland tappar detaljer i mörka delar. På det stora hela presterar den ändå ganska bra i ljusa miljöer.

Med ett bländarvärde på f/1,7 kan telefonen också hantera mörka miljöer på ett ganska bra sätt. Den ligger i linje med både Nokia 7 Plus och Huawei Mate 20 Lite som båda får problem när ljuset tryter. Samsung använder ganska hård brusreducering i Galaxy A7 men bilder behåller ändå detaljrikedom och lyckas ofta få en minst lika bra exponering som konkurrenterna.

Ovanliga perspektiv

Vi gillar generellt vidvinkelkameror. De erbjuder ett unikt perspektiv som är omöjligt att fånga med många andra mobiler. I Galaxy A7 ställer vi dock oss frågande om det verkligen är en bra funktion när bilderna blir så dåliga. Ett dåligt objektiv gör nämligen att kameran får stora problem med kromatiska abberationer. I kombination med låg detaljrikedom och en onaturlig skärpa ser bilderna från vidvinkelkameran inte särskilt bra ut.

Kamerans porträttläge använder den vanliga kameran i kombination med en lågupplöst sekundär kamera. Det betyder att porträttläget kan användas med det normala objektivet, istället för ett zoomobjektiv som till exempel Nokia 7 Plus. I likhet med många andra billiga smartphones är kamerans identifiering av förgrunden ganska begränsad. När förgrunden blir mer komplex än ett enkelt ansikte och en enkel frisyr ligger Nokia 7 Plus steget före.

Jobbigt långsam

Kameran har ett stort problem bortom bildkvalitet som konkurrenterna inte lider av. Den är väldigt långsam. När den försöker fota med HDR- eller Porträtt-läget aktiverat sjunker prestandan markant och det kan ta mellan en och två sekunder att ta en bild. Det gör att kameran måste hållas väldigt stilla för att bilden inte ska bli suddig eller fota för sent.

I likhet med Galaxy A8 har Galaxy A7 också ett problem med videoinspelning. Trots att det finns mobiler som kostar nästan hälften så mycket och som har stöd för 4K UHD-inspelning, saknar Galaxy A7 helt stöd. Det bästa inspelningsläget är 1080 30p. Det betyder att även om kameran har helt okej stabilisering så saknar den helt enkelt den detaljrikedom som konkurrenterna kan erbjuda när de filmar i 4K UHD-upplösning.

På framsidan av Galaxy A7 finns två kameror. I sitt vanliga kameraläge presterar huvudkamran ganska bra. I porträttläget stöter den på samma prestandaproblem som huvudkameran. Det gör det svårt att inte tappa bilders detaljrikedom på grund av rörelseoskärpa.

Stäng

Samsung Galaxy A7 använder sig av Android 8.0.0 och Samsung Experience 9.0. Det är alltså samma mjukvara som vi sett från andra Samsung-mobiler under 2018. Den nya modellen erbjuder inte heller några speciella och unika nyheter i sin mjukvara.

Samsungs mjukvara har länge haft samma värden. Den är full av Samsung-unika funktioner som både erbjuder unika möjligheter och som står i vägen för användaren. Samsungs förbättrade system för att hantera multitasking är ett exempel på att Samsung kan erbjuda en bättre användarupplevelse än vad Android vanligen kan. Samsungs system för att justera skärmens färgbalans är ett annat exempel på ett system som inte existerar i Android och som gör telefonens hårdvara ännu bättre.

Over load

Listan på unika funktioner i Samsungs mjukvara är lång. Listan över Samsung-unika funktioner som verkligen ger något positivt till användarupplevelsen är inte alls lika lång. Samsung har så många funktioner att nya användare riskerar att bli utmattade av obligatoriska guider om komplicerade funktioner som hen aldrig kommer att använda.

Samsung har inte fel i att tro att de kan erbjuda något unikt och bra genom att förbättra Android. Problemet är att deras unika funktioner är för många och för störande för att göra användarupplevelsen bra.

Detta problemet är inte unikt för Samsung och det är inte unikt för Galaxy A7. Det är dock uppenbart att den mängd av funktioner och speciella lösningar som Samsung har är särskilt problematisk i en billigare och mindre kraftfull smartphone som Galaxy A7. Mjukvaran är helt enkelt för tung för att drivas på ett bra sätt. Det betyder att Galaxy A7 försöker konkurrera med riktigt snabba mobiler så som Nokia 7 Plus, samtidigt som Samsungs mjukvara gör hela telefonen så långsam att den hade känts långsam även om vi betalade hälften så mycket för den. Det ska inte ta fem sekunder att starta en app eller en hel sekund att låsa upp mobilen. Det ska verkligen inte vara så med den ganska bra hårdvara som Galaxy A7 har. Det är definitivt mjukvarans fel. 

Stäng