Test: Samsung Galaxy S20+ – den perfekta balansen?

Samsung är företaget bakom några av branschens bäst byggda mobiler. Den ledarpinnen har det sydkoreanska bolaget haft i många år. Ledarskapet grundar sig i ett skifte i företagets designspråk som startade med Galaxy S6 för många år sen. Sedan dess har designen förändrats stegvis med samma designidé i grunden. Det betyder att S20 fortfarande har glas på fram- och baksida med ett metallband längs sidorna. Den glastäckta baksidan har en enkel design med en enfärgad ljusblå bakgrund på vårt exemplar. Här finns alltså inga häftiga mönster eller konstiga effekter. Det kan möjligen få Galaxy S20+ att se tråkig eller stilrent vacker ut.

På baksidan sitter en kameramodul som sticker ut en dryg millimeter. Den sticker alltså inte ut lika mycket som den gigantiska kameran i Galaxy S20 Ultra. Eftersom S20+ inkluderar en kamera mer än Galaxy S20, så är kameramodulen på S20+ en gnutta bredare. Baksidan bjuder annars inte på mycket mer än en Samsung-logga och ett par myndighetsloggor. Bakom glaset finns i alla fall stöd för trådlös laddning, vilket Samsung har haft i många år och som så gott som alla konkurrenter i klassen har anammat.

eSIM plus microSD = ovanligt

Längs telefonens vänstra sida finns en på/av-knapp och volymknappar som är lätta att känna sig fram till och som ger bra fysisk återkopppling. Ovansidan bjuder på en sekundär mikrofon och en kortläsare med plats för dubbla nanoSIM-kort eller ett microSD-kort och ett nanoSIM-kort. Med stöd för eSIM går det alltså att använda två telefonnummer, tillsammans med ett microSD-kort, vilket är väldigt ovanligt i klassen. Längs vänster sida finns ingenting. Samsung har tagit bort den tidigare Bixby-knappen och ersatt den med ett långtryck på på/av-knappen.

Undersidan bjuder på en mikrofon, en USB Typ C-port och en högtalare. Här finns alltså ingen hörlursport. S20-serien är Samsungs första S-serie som saknar porten som företaget höll så hårt i så länge. Konsumenter som ändå vill använda traditionella hörlurar behöver köpa en adapter separat eftersom den inte ingår med telefonen. Det ingår för övrigt inte heller något skal med S20+.

Skärmen som dominerar

Framsidan domineras av en 6,7 tum skärm som har tunna skärmkanter och lätt böjda sidor. I toppen av skärmen finns ett relativt litet hål för kameran och ovanför den finns en tunn springa för hörluren. Resten av skärmens sensorer gömmer sig under OLED-panelen. Det inkluderar en ultraljudssensor för att läsa fingeravtryck. Sensorn verkar vara oförändrad sedan förra året. Det betyder att den är ganska pålitlig och snabb samt att den är bättre än många andra på att läsa fuktiga fingrar. Den har samtidigt blivit omsprungen av större läsare. Telefoner så som Xiaomi Mi 10 erbjuder till exempel optiska läsare med betydligt större läsyta som är lättare att använda.

Galaxy S20+ är en stor mobil. Sedan förra generationen har den främst vuxit på längden. En mer avlång skärm gör att S20+ har gått från föregångarens 6,4 tum till 6,7 tum, samtidigt som bredden är så gott som oförändrad. Det gör den nästan exakt lika stor som andra stora konkurrenter, så som OnePlus 8 Pro och Mi 10. Samsung har samtidigt en fördel när det gäller vikt. Den väger runt 20 gram mindre än många liknande konkurrenter. Vissa användare kan uppfatta det som att den känns billig medan andra kan tycka att det är skönt att inte behöva släpa den extra vikten.

I vanlig ordning erbjuder Samsung de flesta tekniska funktioner som går att få in i en smartphone. Det inkluderar givetvis IP68-klassificering för vattentäthet. Det inkluderar dessutom stöd för ny teknik under huven, så som Wi-Fi 6.

Stäng

Samsung Galaxy S20+ har ett lite annorlunda kamerasystem som består av en huvudkamera, en vidvinkelkamera och en telefotokamera med nästan exakt samma perspektiv som huvudkameran. Den speciella lösningen ger systemet stöd för 8K-video. Huvudsensorn är nämligen för lågupplöst, 12 megapixel, för att hantera det högupplösta videoformatet.

Huvudsensorn har alltså inte samma galet höga upplösning som S20 Ultra. Det gör den inte nödvändigtivs sämre. Den erbjuder hög detaljrikedom och skärpa samt ett dynamiskt omfång som är bredare än vi någonsin sett i en smartphone. Det ger täckning i även de mest krävande situationerna. Vi tycker att Samsungs bildbehandling är lite för stark och särskilt färgtung. I de flesta miljöer presterar dock Galaxy S20+ alldeles utmärkt. Vi noterar dessutom att den inte har ett lika snävt skärpedjup som Galaxy S20 Ultra, vilket kan underlätta vid närgående fotografering.

I mörka miljöer presterar Samsung bra. OnePlus prioriterar en ljusare exponering medan Samsung går i en lite mer naturligt riktning med bättre detaljrikedom i behåll. Vi noterar samtidigt att Huawei P30 Pro fortfarande är betydligt bättre med märkbart högre detaljrikedom och att Samsung har att mycket förbättra för att komma i närheten.

Zoom utan optisk zoom

Samsung Galaxy S20+ har en dedikerad kamera för zoom. Den har cirka 1,1 gånger optisk zoom i relation till huvudkameran. Den har alltså nästan exakt samma perspektiv som huvudkameran. Telefotokamerans 64 megapixelsensor används istället för digital zoom. Det ger inte alls lika bra resultat som S20 Ultras telefotokamera, eller P30 Pros liknande kamera för den delen. Detaljrikedomen är ändå betydligt högre än vad huvudkameran kan erbjuda och telefotokameran gör ett bra jobb med att till exempel hålla brus borta, när till exempel OnePlus 8 Pro har stora problem med brus.

Det är ingen överraskning att vidvinkelkameran i Galaxy S20+ inte är särskilt bra. Problem med skärpa är vanliga i hela branschen och S20 är inget undantag. Samsung har ett klart försprång när det gäller dynamiskt omfång men saknar alltså skärpa längs kanterna av bilderna. Vi uppskattar i alla fall Samsungs breda perspektiv, som är bredare än många konkurrenter.

Slutligen finns en extrakamera för bättre porträttbilder. Den ger visserligen bra förgrundsseparation men Galaxy S20 presterar också bra. Skillnaden i den faktiska användarupplevelsen är kort sagt ganska liten.

För video använder Galaxy S20+ sin sekundära 64 megapixelkamera. Det är ett ovanligt men väldigt bra beslut. Den levererar nämligen video av mycket hög kvalitet. Möjligheten att spela in med 8K-upplösning är inte nödvändigtvis användbart för alla men det lite speciella läget ger betydligt högre detaljrikedom än 4K-video från konkurrenterna. Galaxy S20+ har dessutom stöd för HDR10+. Vi noterar samtidigt ett lite mer begränsat dynamiskt omfång än vad vi sett från till exempel Galaxy Note 10+.

Stäng

OneUI 2.1 bygger vidare på den OneUI-mjukvara som vi såg Samsung introducera med Android 9. Nu bygger den istället på Android 10, vilket ger nyheter så som ett mörkt läge för hela operativsystemet. I vanlig ordning har inte Samsung kunnat hålla sina fingrar borta från kakburken. I detta fallet betyder det till exempel att Androids ganska primitiva system för Mörkt läge har fått funktionalitet för att låta användaren ställa in läget enligt ett schema eller enligt solens upp- och nedgång. Det är funktionalitet som Android-purister kanske kan kalla onödig. Vi tycker dock att många av Samsungs förändringar faktiskt täpper till brister i Androids användarupplevelse.

Samsungs mjukvara är på många sätt ganska konservativ. Som standard håller den sig fast vid de tre knapparna för navigation och delar av hur till exempel ljud och snabbgenvägar fungerar. OneUI påminner mer om Android 8 än om Android 10. Det betyder att Samsungs mjukvara inte har blivit av med många av de funktioner som Google har tagit bort i Android 9 och 10.

Mjukvara för hårdvarans skull

OneUI 2.1 fortsätter också att använda en hårdvarukompenserande mjukvarudesign, som sätter fokus på innehåll som visas längre ner på skärmen. Designen är tänkt att göra telefonen lättare att använda, eftersom den gör viktiga knappar lättare att nå med en hand. Designen funkar bra i praktiken. Samsungs design faller kanske inte alla i smak men den är i alla fall någorlunda kontinuerlig genom alla delar av operativsystemet. Den nya skärmen gör dessutom att Samsungs mjukvara känns snabbare än någonsin.

S20+ har flera mjukvarunyheter för att hantera sin nya hårdvara. Det finns till exempel en inställning för att sätta skärmen i ett 120 Hz-läge. Inställningen som kallas Rörelseutjämning aktiveras med ett klick, så länge skärmens upplösning inte är satt till max. Därefter visas allt innehåll i den höga bildfrekvensen.

Samsung fortsätter sin tradition med att installera en lång rad egenutvecklade appar. Det finns en Samsung-webbläsare, Samsungs egen appbutik och ersättare för mail, kalkylator, kalender och mycket mer. Många av Samsungs appar är frivilliga och kan avinstalleras. I kombination med ett oerhört funktionsrikt operativsystem är det ändå inte konstigt att många användare kan känna att Samsungs mjukvara är lite krångligare än vad det hade behövt.

Stäng