Test: Samsung Galaxy S20 Ultra – överdrivet extrem?

Samsung Galaxy S20 Ultra är mer av ett flaggskepp än vad vi någonsin sett från Samsung. Den är större och mer extrem. Det gör den sannolikt opraktisk för många men samtidigt väldigt bra på väldigt mycket. Storleken är den mest uppenbara anledningen till att den är opraktisk. Den gigantiska kameramodulen bidrar och den stora och avlånga skärmen gör hela telefonen till en av marknadens absolut längsta. Hela känns tung och klumpig i handen. Med det sagt är den inte riktigt så jobbig att använda som man kanske skulle kunna tro. Det avlånga skärmformatet gör nämligen S20 Ultra märkbart smalare än flera konkurrenter. Faktumet att S20 Ultra är två millimeter smalare än Apple iPhone 11 Pro Max gör faktiskt att vi skulle säga att S20 Ultra är lättare att använda med en hand.

Skrytsam design

Den stora kameramodulen gör mycket för att få S20 Ultra att både se ut och kännas klumpig. Din gigantiska modulen sticker ut mer än i någon smartphonekamera och placeringen gör att den lätt kan kännas som att den sitter i vägen på baksidan. På modulen finns en text som skryter om kamerans ”Space Zoom 100X”. En text som säger ganska mycket om S20 Ultra – en mobil som är gjord för att främst se bra ut på papper.

Baksidan av Galaxy S20 Ultra är gjord av glas. Vårt gråa exemplar har mycket riktigt en grå baksida, utan häftiga effekter eller ljusbrytningar, som annars blivit så populära på senare år. Vi skulle beskriva utseendet som stilrent men ganska tråkigt. Smaken är givetvis som baken. Risken med glas är i alla fall att det kan spricka vid fall.

Glaset från baksidan är rundat längs sidorna för att möta en metallram. Längs höger sida finns en på/av-knapp och två volymknappar som är lätta att nå och ger bra fysisk återkoppling. Längs ovansidan finns en sekundär mikrofon och en hybridhållare för kort. Här finns alltså plats för dubbla nanoSIM-kort eller ett nanoSIM- och ett microSD-kort. Med stöd för eSIM kan alltså totalt två telefonnummer och ett microSD-kort användas samtidigt. Samsung har dock gett upp stöd för hörlursuttag. Det finns däremot en USB Typ C-port på undersidan och det ingår ett par USB-hörlurar i lådan. Det ingår däremot ingen adapter för vanliga hörlurar. USB-porten har fortsatt stöd för USB 3 och video ut för att koppla till externa bildskärmar och för att använda Samsung DeX. Undersidan bjuder dessutom på en mikrofon och en högtalare.

En gigantisk skärm, inte mycket mer

Framsidan av Galaxy S20 Ultra är den visuella höjdpunkten. Ingen annan tillverkare kan slå Samsung när det gäller just skärmen. På flera sätt. För det första är den större än så gott som alla andra. Den har dessutom en högre upplösning än många konkurrenter och med nytt stöd för 120 Hz presterar den bättre än alla konkurrenter. Det är dock främst de rundade sidorna och tunna skärmramarna som gör Galaxy S20 Ultra till en telefon som erbjuder en otroligt distraktionsfri användarupplevelse. Det lilla centrerade hålet i toppen av skärmen är det enda undantaget.

Utöver skärmen och kameran har skärmen bokstavligt talat inget annat synligt. Sensorer är gömda bakom skärmen och till och med hörluren har inget synligt hål på framsidan. Den inbyggda fingeravtrycksläsaren är baserad på ultraljudteknik och presterar så gott som identiskt med S10-seriens ultraljudssensor. Den är alltså ganska snabb och pålitlig. Den är särskilt imponerande med blöta fingrar, som optiska läsare sällan kan hantera. Med det sagt är mer traditionella kapacitiva läsare fortfarande snabbare, flera år efter lanseringen av skärminbyggda fingeravtrycksläsare.

Med undantag för hörlursporten fortsätter Samsung sin tradition med att inkludera nästan varje funktion som en människa kan tänkas vilja ha. Det inkluderar till exempel trådlös laddning. Det inkluderar dessutom ett ordentligt IP68-stöd för att hålla vattenskador borta.

Stäng

Samsung Galaxy S20 Ultra har ett komplext kamerasystem. I grunden har den en huvudkamera med en 1/1,33 tum sensor med 108 megapixlar och ett bländarvärde på f/1,8. Den är lik men inte identisk med kameran i Xiaomi Mi Note 10.

Den höga upplösningen är inte till för att erbjuda bilder med ovanligt hög detaljrikedom. Vi ser faktiskt inte någon märkbar skillnad mellan Apple iPhone 11 Pro och Samsung Galaxy S20 Ultra i de flesta bilder. Båda sparar 12 megapixelbilder. Xiaomi Mi Note 10 sparar 27 megapixelbilder med märkbart högre detaljrikedom men också med klumpigare filstorlekar. Vi noterar samtidigt att S20 Ultra erbjuder bättre detaljrikedom än Mi Note 10 i det lite överflödiga 108 megapixelläget.

Stor sensor = kort skärpedjup

Huvudkameran erbjuder ett brett dynamiskt omfång och ganska bra färgåtergivning, som ibland tappar lite färgmättnad när HDR-funktionen är aktiv. Vi har noterat vissa fokuseringsproblem, särskilt på nära håll. Likt Mi Note 10 har S20 Ultra svårt att få bra fokus, när motivet är nära kameran. Ett begränsat skärpedjup påverkar bland annat risken för att fokus missas. På det stora hela presterar huvudkameran ändå i väntad världsklass i ljusa miljöer.

I mörka miljöer presterar huvudkameran också mycket bra med bra brusreducering och verklighetstrogen färgåtergivning. Både Apple och Xiaomi väljer ofta ljusare exponeringar men Samsung lyckas oftast bäst med färg. Apple har en särskild tendens att öka färgmättnad för mycket.

I mörka miljöer med hög dynamik fortsätter Samsung att imponera med ett brett dynamiskt omfång. Vi lutar åt att föredra iPhone 11 Pro:s lite plattare resultat, som inte är rädd för att överexponera små delar av bilder. Samsung lyckas dock bäst med att inte förlora detaljrikedom i krävande delar av bilder.

Superzoom

Samsung skryter med en ”100X zoom” som baseras på en periskop-kamera med cirka fyra gånger zoom, i relation till huvudkameran. Det delvis digitala zoomsystemet fungerar mycket riktigt väldigt bra. Vid upp till 50 gånger zoom är många bilder användbara i små format. 100 gånger zoom verkar dock inte vara mycket mer än en symbolisk nivå att nå, eftersom vi har svårt att se så inzoomade bilder vara användbara. Zoom-funktionaliteten är dock bra och stabiliseringen är tillräcklig för att faktiskt göra det möjligt att ta bilder på motiv som inte rör sig, även med 100 gånger zoom. I jämförelse med till exempel Apple iPhone 11 Pro är kvaliteten i extremt inzoomade bilder väldigt stor.

Vidvinkelkameran lyckas inte med några underverk. Den presterar i klass med de bästa vidvinkelkamerorna som vi har testat. Det betyder att den saknar detaljrikedom och skärpa längs kanterna och att den snabbt får problem med brus vid dynamiskt krävande motiv. Den är i alla fall märkbart bättre än vidvinkelkameran i Mi Note 10, till stor del tack vare bättre bildbehandling i HDR-läget.

När det gäller video springer Samsung åtminstone om iPhone 11 Pro när det gäller funktionalitet. Med stöd för 8K-inspelning kan den fånga fyra gånger högre upplösning än konkurrenterna. Det betyder inte fyra gånger högre detaljrikedom. Det betyder dock definitivt märkbart högre detaljrikedom. Stöd för HDR 10+-inspelning ger dessutom ett brett dynamiskt omfång som faktiskt kan visas på HDR-skärmar. Vi imponeras dessutom av ett effektivt stabiliseringssystem som gör skakig video riktigt mjuk.

Stäng

OneUI 2.1 bygger vidare på den OneUI-mjukvara som vi såg Samsung introducera med Android 9. Nu bygger den istället på Android 10, vilket ger nyheter så som ett mörkt läge för hela operativsystemet. I vanlig ordning har inte Samsung kunnat hålla sina fingrar borta från kakburken. I detta fallet betyder det till exempel att Androids ganska primitiva system för Mörkt läge har fått funktionalitet för att låta användaren ställa in läget enligt ett schema eller enligt solens upp- och nedgång. Det är funktionalitet som Android-purister kanske kan kalla onödig. Vi tycker dock att många av Samsungs förändringar faktiskt täpper till brister i Androids användarupplevelse.

Samsungs mjukvara är på många sätt ganska konservativ. Som standard håller den sig fast vid de tre knapparna för navigation och delar av hur till exempel ljud och snabbgenvägar fungerar. OneUI påminner mer om Android 8 än om Android 10. Det betyder att Samsungs mjukvara inte har blivit av med många av de funktioner som Google har tagit bort i Android 9 och 10.

Mjukvara för hårdvarans skull

OneUI 2.1 fortsätter också att använda en hårdvarukompenserande mjukvarudesign, som sätter fokus på innehåll som visas längre ner på skärmen. Designen är tänkt att göra telefonen lättare att använda, eftersom den gör viktiga knappar lättare att nå med en hand. Designen funkar bra i praktiken. Samsungs design faller kanske inte alla i smak men den är i alla fall någorlunda kontinuerlig genom alla delar av operativsystemet. Den nya skärmen gör dessutom att Samsungs mjukvara känns snabbare än någonsin.

S20 Ultra har flera mjukvarunyheter för att hantera sin nya hårdvara. Det finns till exempel en inställning för att sätta skärmen i ett 120 Hz-läge. Inställningen som kallas Rörelseutjämning aktiveras med ett klick, så länge skärmens upplösning inte är satt till max. Därefter visas allt innehåll i den höga bildfrekvensen.

Samsung fortsätter sin tradition med att installera en lång rad egenutvecklade appar. Det finns en Samsung-webbläsare, Samsungs egen appbutik och ersättare för mail, kalkylator, kalender och mycket mer. Många av Samsungs appar är frivilliga och kan avinstalleras. I kombination med ett oerhört funktionsrikt operativsystem är det ändå inte konstigt att många användare kan känna att Samsungs mjukvara är lite krångligare än vad det hade behövt.

Stäng