Nätneutralitet är ett av dagens hetaste ord så fort diskussioner går över till Internet och konkurrens. Det är ett ord som är särskilt relevant i länder så som USA, som har omfattande problem med konkurrens på bredbandsmarknaden och där nätneutralitetsregler nyligen brutits upp. I Sverige är många stolta över den EU-lagstiftning som finns kring nätneutralitet. Frågan är om den är tillräcklig när vi får se ett exempel från en svensk teleoperatör på vad som beskrivs som ett mardröms-scenario på andra sidan Atlanten.
”…skulle kunna förstöra Internet”
Det var under förra månaden som den amerikanska myndigheten FCC, motsvarigheten till Sveriges Post- och telestyrelsen, tog bort de regler som var tänkta att skapa nätneutralitet i USA. I tech-media skrevs det många spaltmeter om vad förändringen skulle kunna innebära för konsumenter och för landet i stort. Ett skräckexempel på vad förändringarna skulle kunna leda till var slående vanligt i artiklar, videos och poddar. Skräckexemplet går något i stil med: ”Tänk om bredbandsleverantören Comcast skulle starta en Netflix-konkurrent. Då skulle de kunna gynna den genom att till exempel inte räkna den mot användares surfpott. Det skulle kunna förstöra Internet.”
Skräcken om att Comcast, och de andra stora bredbandsleverantörerna i USA, skulle döda innovation och konkurrens på Internet kanske är överdriven. Jag har hört bra argument från båda sidorna. Faktum kvarstår dock att det ofta tas upp som ett skräckexempel i USA. I Sverige verkar debatten om just denna fråga saknas helt. Rätta mig om jag har fel men nästan ingen verkar prata om faktumet att vi har haft ett exempel på denna amerikanska mardröm i Sverige i snart två månader.
Frisurf för egen TV-tjänst
Det var i mitten av maj som Bredbandsbolagets varumärke slogs samman med Telenors. I samband med förändringen lanserades Telenor Stream, en videotjänst som tar linjär-TV till mobilen. En månad senare expanderades den till Videon-on-Demand. Nej, Telenor Stream är knappast en revolutionerande produkt. Telia har en nästan identisk motsvarighet. Det unika med Telenor Stream är att den låter mobila Telenor-kunder titta hur mycket de vill, utan att tittandet räknas mot användarens surfpott. Det är oerhört unikt och borde vara ganska kontroversiellt. Trots det verkar diskussionerna kring tjänsten knappt existera.
Accepterat med få undantag
När operatörer så som Tre och Telia lanserade sina frisurf-erbjudanden för flera år sen var diskussionerna många och heta. Var det verkligen okej för Tre att låta vissa musiktjänster användas utan att de räknas mot användares surfpott och fick Telia verkligen göra samma sak med sociala medier? Diskussionerna grundades vanligen i en fråga om konkurrens. Om en ny musiktjänst vill etablera sig och konkurrera med de redan etablerade spelarna, skulle de inte då ha ett orättvist underläge när användares Internet-uppkoppling gynnar de stora spelarna?
I Sverige har dessa frisurf-erbjudanden fått tillstånd att leva vidare, med vissa modifikationer. Efter påpekanden från Post- och telestyrelsen har Tre gjort förändringar för att deras frisurf-erbjudande inte ska gälla efter att användares surfpott har tagit slut. PTS menar att det inte är tillåtet att blockera en användares Internet-åtkomst medan vissa tjänster fortsätter fungera. PTS har samma tvist med Telia som dock inte håller med. De tog frågan till Förvaltningsrätten i Stockholm och 17 månader senare har ärendet inte ens lämnat första instansen. Fyra månader har passerat sedan domstolen senast, över huvud taget, gjorde något med ärendet och det känns som att slutet på tvisten är långt borta.
Frisurf utan konkurrens
PTS verkar alltså tycka att det inte är något fel med frisurf-erbjudanden i sig. Så länge de inte erbjuds när surfpotten är slut stör de inte nätneutraliteten. Enligt myndighetens tolkning bryter inte frisurf-erbjudanden i sig mot EU-förordningen för nätneutralitet. Det finns dock en poäng som inte ska glömmas i sammanhanget. Både Tre och Telia har erbjudanden som inkluderar flera innehållsleverantörer. Det kan påstås finnas viss konkurrens mellan de musikleverantörer och sociala medier som har valts ut av operatörerna. Med Telenor Stream har Telenor å andra sidan skapat ett frisurf-erbjudande som inte bara är helt fritt från konkurrens. De har till och med valt sin egen tjänst som vinnare. Telenor har inte bara skapat en orättvis konkurrensposition för nystartade småföretag. De har skapat den med sig själva som enda vinnaren. Telenor Stream är nästan definitionen av den mardröm som amerikanska medier pratat om så mycket.
A slippery slope
Visst. Telenor har knappast ett monopol på mobilmarknaden. Både Telia och Tele2 har större marknadsandelar. Det är med andra ord ganska lätt att argumentera för att konsumenter som inte gillar Telenors beteende helt enkelt kan byta operatör. Konkurrensen är helt enkelt relativt stor på den svenska mobilmarknaden just nu. Det är också svårt att argumentera för att det finns någon överhängande risk att Telenor Stream skulle bli en så dominant tjänst att den på något sätt skulle vara ett hot för VoD-marknaden eller för nya tjänster. I relation till USA kan det dessutom argumenteras att de redan har ett liknande fall med AT&T som har en mobil TV-tjänst från DirecTV och att det inte har ”dödat Internet”. Frågan om Telenor Stream och nätneutralitet handlar dock inte bara om ett enstaka exempel. Med den relativt nya nätneutralitetslagstiftning som vi har i EU är de första och prejudicerande fallen alltid viktiga. När internetleverantörer tillåts särbehandla konkurrenters medietjänster från sin egen, riskerar vi att hamna i mitten av en obehaglig snöbollseffekt.
När Telias vd, Johan Dennelind, i en artikel från Dagens Industri kommenterade företagets nära köp av Bonnier Broadcasting sa han: ”Långsiktigt håller det inte att vara en distributör. Där måste vi bestämma oss för om vi ska vara med i innehållsbranschen eller inte”. Uttalande om Telias ambitioner gör att frågan om nätneutralitet i relation till operatörers egna tjänster känns än mer aktuell. När leverantörerna av vårt samhälles viktigaste informationskanal, Internet, vill skapa sitt eget innehåll, är det oerhört viktigt att de inte får tillåtelse att utnyttja sin position på ett orättvist sätt.
Inget är uteslutet
Det är inte för sent. Sedan Telenor Stream lanserades har vi ställt flera frågor till PTS om huruvida de har planer på att påbörja en tillsyn mot Telenor angående nätneutralitet. Svaret har hela tiden varit att de inte utesluter en tillsyn men att det inte heller finns någon än. Samtidigt har PTS tydligen tittat tillräckligt noga på Telenor Stream för att samla information för en eventuell tillsyn relaterad till roaming. Om PTS är intresserade av en nätneutralitets-tillsyn har de antingen inte hunnit eller så ligger den inte tillräckligt högt upp på prio-listan.
I slutänden kan inte PTS göra mer än följa lagen. Om lagen inte öppnar möjligheter för dem att hindra operatörer från att utnyttja sin position som Internet-leverantörer, är det kanske dags för oss som samhälle att fundera på hur vi vill ha det. Telenor Stream verkar kanske vara ett litet och ganska obetydligt problem i dag men det är det första av sitt slag i Sverige och kanske ett av de viktigaste för framtiden.
Källa: DI