Test: HTC U12 Life – stor och prisvärd

När det gäller design tar HTC U12 Life oss ett par år tillbaka i tiden. Den lyckas samtidigt behålla en modern design. Tidsresan beror främst på HTCs val av material. Medan så gott som alla andra moderna mobiler på marknaden använder sig av metall eller glas, har U12 Life en baksida av plast. Plasten sträcker sig över hela baksidan och längs sidorna av telefonen. Plasten har en lite annorlunda finish. Den övre delen av baksidan har en blank yta som troligen är tänkt att se glasliknande ut. På avstånd ser den mycket riktigt ut att vara gjord av glas. På nära håll är det dock uppenbart att HTC har valt ett billigare material.

Riskerar att slitas med tiden

Valet av plast kommer sannolikt märkas betydligt tydligare efter några års användning. Plast kan repas av relativt mjuka material så som mynt och nycklar. Glas är i kontrast betydligt mer stryktåligt mot repor. Repor i plast är inte allltid synliga men U12 Lifes blanka finish riskerar att göra repor mer synliga än vanligt.

Från strax över mitten och längs den nedre delen av baksidan har U12 LIfe ett randigt mönster som skapar ett intressant utseende och som troligen är tänkt att skapa bättre grepp. I praktiken är dock skillnaden i grepp, i jämförelse med till exempel blanka glasmobiler, ganska liten.

Många tillverkare väljer material så som glas och aluminium för att undvika en ”billig” känsla. Telefoner av plast har tidigare haft dåliga konstruktioner som gör att de knakar och inte känns särskilt gedigna. U12 Life har inte heller riktigt samma känsla av kvalitet som många konkurrenter i samma prisklass. Plasten knakar lite när vi vrider telefonen i handen men det är som sagt inte mycket.

På baksidan finns en fingeravtrycksläsare. Den är lätt att nå, lätt att känna sig fram till och fungerar pålitligt och snabbt. För personer med små händer kan den möjligen sitta lite för långt upp på telefonen. Med lite övning är det dock lätt att pålitligt nå läsaren utan att den faller ur handen.

iPhone-inspiration

I ena hörnet av baksidan finns en kameramodul med två kameror och två LED-lampor. Modulen sticker ut en millimeter från baksidan och det finns ingen skyddande ram runt linsen. Det gör att linsen tyvärr riskerar att repas. Det gör också att telefonen ligger lite ostadigt på ett platt bord. De två kamerorna har i alla fall fördelen att de har en design som troligen får många att associera den med en viss dyr konkurrent. Med ett pris som är 3–4 gånger lägre är det en association som HTC uppenbarligen vill att konsumenter ska göra.

Längs höger sida finns en på/av-knapp och två volymknappar. På/av-knappen har ett tydligt mönster som gör den lätt att känna med fingret. Knappen ger dock ganska medioker fysisk återkoppling. Den känns svampig och ger inte den feedback som vi hade önskat. På andra sidan av knappen finns i alla fall en kortläsare. Läsaren har plats för två nanoSIM-kort eller ett nanoSIM- och ett microSD-kort. Det får alltså plats maximalt två kort samtidigt.

Funktion som storebrodern saknar

På undersidan av U12 Life finns en USB Typ-C-port med stöd för USB OTG, en mikrofon och en högtalare. På ovansidan finns en 3,5 millimeter hörlursport och en sekundär mikrofon. HTC U12 Life har alltså en funktion som det stora syskonet U12+ saknar, en analog hörlursport. Med det sagt har storebrodern flera funktioner och egenskaper som U12 Life saknar. U12 Life har till exempel ingen vattentätning.

På framsidan av U12 Life finns en stor skärm som skyddas av en ännu större skiva glas. Runt den avlånga och stora skärmen finns en väl tilltagen skärmram. Ovanför skärmen finns en hörlursport, notislampa, videosamtalskamera och en LED-lampa för foto i mörker. Under skärmen finns en haka som saknar ytliga komponenter men som är svår att bli av med i mobiler i U12 Lifes prisklass. 

Stäng

HTC U12 Life har en 16 megapixelkamera som fotar med ett bländarvärde på f/2,0. I ljusa miljöer erbjuder kameran hög detaljrikedom och ett ganska brett dynamiskt omfång. Vi är imponerade med tanke på telefonens pris. Vad som inte syns i exempelbilderna nedan är dock att vi använde U12 Lifes HDR-läge för att fota och att det är löjligt långsamt. Det kan ta upp till tre sekunder att ta en bild när HDR-läget är aktiverat. När HDR-läget inte är aktiverat är kameran ganska snabb men då är dess dynamiska omfång också mycket mindre.

I mörka miljöer behöver kameran slita för att fånga bilder med bra exponering. När det finns åtminstone en grundläggande mängd ljus presterar den helt okej för sin prisklass. Den utmanar Moto G6 Plus genom att minimera brus och behålla hög detaljrikedom. Med det sagt har den ingen som helst chans när den jämförs med Nokia 7 Plus som kan fånga betydligt mer ljus och erbjuda högre detaljrikedom och bättre exponering när ljuset verkligen tryter.

Kamera för bokeh

U12 Life har en sekundär kamera som hjälper till för att möjliggöra ett porträttläge som suddar ut bakgrunden och håller förgrunden i skärpa. Kameraläget fungerar helt okej men har svårt med komplexa förgrunder. Till skillnad från till exempel Nokia 7 Plus har den sekundära kameran inte heller någon extra funktion, så som zoom- eller vidvinkelobjektiv.

Stäng

HTC U12 Life använder Android 8.1. Vi har testat den med en uppdatering från augusti 2018. Ovanpå operativsystemet ligger HTC Sense som förändrar stora delar av operativsystemet men låter andra delar vara så gott som oförändrade. Hemskärmen har till exempel flera anpassningar och ett HTC-unikt utseende men många systemmenyer ser så gott oförändrade ut. För den som vill ha en mer ”ren” användarupplevelse räcker det att ersätta den så kallade launchern som styr hem- och appskärmen. HTC har visserligen lagt till ett fåtal andra extrafunktioner men med en annan launcher är de svåra att hitta.

Förstör snarare än boostar

Flera av de anpassningar som HTC har lagt till är bra. Det finns till exempel en inställning för att styra skärmens vitbalans, vilket saknas i Android. Med det sagt finns det ett fåtal förinstallerade appar som är lite överflödiga. Det finns till exempel en SMS-app från HTC som inte gör något bättre än Googles egen Messages-app. Samma gäller för den förinstallerade Klocka- och Kontakter-appen. HTC har dessutom en app kallad Boost+ som är tänkt att ”optimera” telefonens systemresurser och som gör det genom att radera cache-data som vanligen gör att appar blir snabbare. Appen är med andra ord kontraproduktiv och troligen främst förvirrande för många konsumenter. Boost+ går inte att avinstallera men den går att inaktivera så att den åtminstone inte tar plats på appskärmen. 

En av få systemförändringar som HTC har gjort i U12 Life har med skärmen att göra. Förändringen är mest uppenbar när vi drar ner snabbgenvägarna från toppen av skärmen. Här finns ett reglage för att justera skärmens ljusstyrka. Det finns ett manuellt reglage och en Auto-knapp. I Android finns det vanligen inget reglage för att aktivera skärmens autoläge. Reglaget styr vanligen ljusstyrkan oberoende på om skärmen ligger i manuellt läge eller autoläge. När telefonen justerar skärmens ljusstyrka automatiskt kan användaren ändå justera skärmen när det behövs. Så är det inte med U12 Life. Användaren får helt enkelt antingen ha Auto-läget aktiverat eller justera skärmen helt manuellt. Det är minst sagt opraktiskt. Det gör nämligen att vi behöver komma ihåg att manuellt aktivera Auto-läget vid tillfällen då vi vill justera skärmens ljusstyrka under en kortare stund.

Stäng