Detta är en krönika. Här presenterar krönikören sina personliga åsikter.

Mer än 90 procent av alla mobiler som jag testar, och jag testar runt 50 smartphones per år, är baserade på Android. Detta konstiga, ostädade och vackra operativsystem. Det är kaoset i plattformen som gör Android till något speciellt. Det är dessutom kaoset som driver innovationen. Det blir särskilt tydligt när Google släpper Android 11.

Teknikjournalisten Dieter Bohn från The Verge beskrev nyligen ”F-ordet” som ”fragmentering”. Det gör han genom en recension av Android 11, helt gjord på en Google Pixel-telefon. I Android-sammanhang har fragmentering länge presenterats som ett stort problem. För snart tio år sen var ordet frekvent använt för att peka på den underliga mix av mjukvara som fanns i Android-telefoner och de konsekvenser som det gav. En av de största konsekvenserna sades vara brist på tillräckligt snabba uppdateringar.

Renhetsdoktrinen

År 2020 är det oklart för mig vad en negativ fragmentering betyder eller varför det är ett viktigt fenomen att diskutera. Jag tycker mig se en närmast dogmatisk syn på mjukvara i tekniksfären. Det är en syn på mjukvara som jag inte tror delas av en särskilt bred publik. Synen som jag kallar för renhetsdoktrinen går ut på att den ”renaste” mjukvaran alltid är den bästa mjukvaran.

Renhetsdoktrinen grundar sig i en tid då Android-telefoner ofta hade väldigt tung, svår och ofta störande mjukvara. Många teknikintresserade insåg att den bästa användarupplevelsen fanns på en plats som var långt ifrån de ”förbättringar” som många smartphonetillverkare försökte erbjuda. Ur detta växte ett behov av ”ren” Android-mjukvara, som helt enkelt erbjöd en bra användarupplevelse. Här föddes Android One, som i praktiken var ett varumärke som skulle garantera den jungfrumjukvara som vissa konsumenter trodde att de ville ha.

Renast är inte alltid bäst

Renhetsdoktrinen gör att dess följare tappar förståelse för vad som är viktigt. År 2020 är det nämligen ett faktum att ett ”rent” Android inte existerar i någon smartphone. Nästan ingen konsument skulle föredra en smartphone med helt oförändrad mjukvara framför en med praktiska anpassningar. Inte ens Google Pixel-telefoner använder en oförändrad version av Android. Google har lagt till funktioner och ändrat utseendet på viktiga delar av operativsystemet efter eget önskemål, precis som alla andra tillverkare. Den enda skillnaden mellan Google och resten är graden av anpassning.

Tillverkare så som Nokia gör väldigt små förändringar medan tillverkare så som Huawei och Samsung gör väldigt stora förändringar. Frågan är dock om antalet förändringar har någon betydelse i sig? För mig är det i slutänden användarupplevelsen som har betydelse. Mjukvara som är ”ren” är inte automatiskt bra. En telefon som helt saknar appar, inklusive webbläsare, kameraapp och telefonapp är inte bra för normala konsumenter. Det är inte en mjukvaras grad av ”renheten” som gör den bra.

Nya funktioner, några år senare

När nu Android 11 lanseras, skryter följare av renhetsdoktrinen gärna om snabba uppdateringar till ren mjukvara. Jag tror att många inte riktigt vet varför de vill ha den nya mjukvaran. Är det för att ny mjukvara alltid är bra eller för att de vill ha nya funktioner? Om det är nya funktioner som är målet så har jag svårt att förstå vad som då är syftet med den rena mjukvaran. I Android 11 introduceras funktioner som har funnits i andra Android-telefoner i flera år. Det inkluderar bland annat skärminspelning, hantering av ljudenheter och schemaläggning av mörkt läge. Detta är funktioner som är praktiska och som är trevliga att få snart som möjligt. Om dock resultatet av renhetsdoktrinen är att du har gått miste om bra funktionalitet i flera år, som du nu är stolt över att du får så snabbt, vad är då det egentliga syftet?

Det ursprungliga syftet är rimligtvis att använda bra mjukvara. I dagens ekosystem av Android-telefoner är det dock värt att vara öppen och inte tro att till synes ren mjukvara är automatiskt bäst för dig. Innovation på Android-plattformen kommer nämligen sällan från Google. Den kommer till stor del från apputvecklare och smartphonetillverkare. Att tro att Google alltid hittar rätt och alltid erbjuder de bästa funktionerna är naivt. Att beskriva Androids ”fragmentering” som ett problem, eftersom det kan göra att uppdateringar inte rullar ut exakt den dag du önskar, är att förlora insikten av vad målet är. Vad har egentligen betydelse? Vilket versionsnummer ditt operativsystem har eller hur bra mjukvaran fungerar för dig?

Bild: PNGAll

På Surfa.se jobbar vi utifrån konsumentjournalistiska principer för att ta reda på sanningen. Vi skriver utförliga artiklar och tester och tummar inte på kvalitet eller opartiskhet. Läs mer om hur vi jobbar för god journalistik här.
Joel är chefredaktör på Surfa och smartphoneexpert med många års erfarenhet av konsumentjournalistik. Epost: joel@surfa.se.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

två + 2 =